Hur är man egentligen funtad?

Alltså...
Hur står det till där uppe när större delen av dygnets timmar går åt till att tänka på barn.
Jag är inte ens gravid (vad jag vet) och ändå har jag nästan klart hur jag vill att ett blivande barndop ska vara...
Jag vet vem vi skall ha som faddrar,
jag vet vilka låtar jag vill ska sjungas
och jag vet till och med vad blivande pappan ska läsa för en bibeltext.

HALLÅ! STOPP OCH BELÄGG!

Jag fattar inte varför jag håller på... ponera att jag skulle vara gravid nu, i så fall dyker bebis inte upp förens tidigast i oktober i alla fall... Dopet kanske hålls 3-4 månader senare. Hallå, det är liksom ett år dit i så fall! Varför kan jag inte tänka på lite mer normala saker. vad är det för fel på att tänka på saker som till exempel att sköta skolan, bestämma vad jag vill bli när jag "blir stor" osv?

4 dagar kvar, sen ska jag testa!

//Sessan