Midsommarfirande

Firat midsommar ute på kusten!
Härligt härligt! :O)

I torsdags berättade vi den glada nyheten för blivande farmor & farfar
och igår berättade vi för blivande mormor & morfar, båda mostrarna och kusinerna. :O)

Trodde nog att reaktionerna skulle bli större... men de blev väldigt glada i alla fall! Tyckte mig till och med skymta en tår i storasysters ena öga. ;O)


Nu är det bara farbröderna som inte vet något än, och dem tänkte vi berätta för när vi firar farfar som fyller år...

Hoppas att ni haft en härlig midsommar helg!
//Sessan

Träff med BM # 2

Yes, idag har vi varit hos barnmorskan igen.
Urinprov, blodtryck, blodprov och vikt kontrollerades.
Vikt 84 kilo. dvs minus 3,7 kilo sedan sist. Skyller på illamåendet!

Allt var bra.
Fick ny tid 6 oktober. Snacka evighet tills dess....

MVC imorgon igen.

Oj oj oj
Tiden bara springer iväg.

Imorgon är det redan dags för andra träffen med vår barnmorska.
När vi fick tiden kändes det som en hel evighet tills det var dags, men tiden bara rusar fram, så imorgon är det alltså dags igen.

Lite orolig för vad hon ska säga om min vikt. Har visserliggen inte gått upp något än, men man vet ju aldrig...

Tror att det är dags för massa provtagning och det skrämmer mig lite det också. Är inte överförtjust i nålar om man ska uttrycka det milt...


Nu märker jag i alla fall av att jag är gravid.
Tji fick jag för att jag klagade på att jag inte hade några symtom...
De senaste dagarna har jag varit väldigt illamående, både på morgonen men även senare på dagen. Senast idag fick jag rusa in på toa och spy mitt under matlagningen... för att inte tala på den där tröttheten. Somnar lätt klockan åtta på kvällen. Att jag idag fortfarande är vaken när klockan närmar sig tio är nästan rekord... :O)

Men jag klagar inte! Jag är överlycklig och otroligt tacksam för att miraklet fortfarande finns kvar hos oss. Längtar så tills vecka tolv då risken för missfall sjunker kraftigt! Två veckor kvar tills man kan pusta ut lite i alla fall...

Ha det så gott i sommar värmen
//Sessan

Bröllop!

Idag firar vi bröllop hela dagen... :O)

Firar också att vi idag går in i vecka tio!
Jag är så lycklig!
Illamåeende men lycklig!

Vecka nio.

Hej!
Idag är jag i vecka 8+2, vecka nio har alltså precis inletts.

Illamåendet har nu börjat komma i kapp mig, om än väldigt beskedligt än så länge.
Hoppas att det håller sig på den här nivån och inte blir värre...
Mår illa på morgnarna, inte så att jag behöver spy (peppar peppar), men så att jag inte lyckas få i mig gröten som jag alltid äter till frukost. Idag provade jag yoghurt och det funkade okej, annars är det mackor som funkar bäst.
vatten har jag svårt att dricka,speciellt om det är riktigt kallt. Blir illamående direkt! (och jag som annars kan dricka flera liter om dagen...) *suck*

Brösten är ömma, men har fortfarande inte börjat växa sig större. Och tur är väl kanske det... ;O)

I söndags berättade vi den stora nyheten för den tilltänkta faddern :O) Känns skönt att äntligen ha fått berätta det för någon. Fastän vi fortfarande är väldigt oroliga för missfall och egentligen inte vill berätta det för så många...

Har lite dåligt samvete för att mamma inte fick veta först, men det kändes mest rätt så här.

Hi hi, jag kan knappt fatta det.
I januari ska vi bli föräldrar. <3


//Sessan

Att dölja att man är gravid...

... på sin examensdag är inte det lättaste.

Champagnefrukost och inte dricka champagne var inte helt enkelt. Har gått med ett glas i handen och låtsats dricka... det märkliga var att glaset aldrig blev tomt.

Att dricka vatten till maten funkade fint... man vill ju hålla hela kvällen liksom.

Frågan är vad man ska skylla på, på förfesten?
Har köpt några alkoholfria öl. Hoppas att de inte studerar mina flaskor direkt ingående...

När det i klassrummet diskutterades vem man tror skulle få barn först log jag för mig själv inombords. De skulle bara veta... :O)

Men som sagt, än är inte dagen slut. Det finns ju en risk att någon faktiskt misstänker något. Men det får väl vara så i så fall.

Nu ska jag ta en välbehövlig tupplur. Kommer däcka vid halv nio annars. Är så sjukt trött verkligen!

//Sessan

När berätta?

Funderar på hur och när vi ska berätta det för alla...
Har ni något roligt förslag?

Känns som en hel evighet att vänta till vecka 12 innan vi berättar. Men samtidigt är det ju så stor risk för att något som inte får hända händer nu så här i början...
När berättade ni?

Sen är det ju det där med alkoholen nu de närmaste helgerna kommer det vara stora fester varje helg, känns som att dte kommer bli ganska svårt att dölja det då. För inte kan man väl "käka penecilin" eller "ha migrän" tre helger på raken? Och att skylla på att jag kör är inte något alternativ det heller tyvärr...

och man vill ju egentligen berätta det innan någon egentligen börjar ana. så att man får överraska. :O)

Men vecka 6+3, det är nog lite väl tidigt va?
Vi har lite svårt att bestämma oss...
På ett sätt vill man ju berätta för hela världen om den fantastiska hemligheten vi går och bär på, men samtidigt är det ganska mysigt att hålla det hemligt också.

Kanske skulle be älsklingen att väva in det lite snyggt i talet han kommer hålla til mig på min examensdag. =) Eller så väntar vi...

Fortfarande symtomfri by the way.

//SESSAN