Funderar på hur och när vi ska berätta det för alla...
Har ni något roligt förslag?
Känns som en hel evighet att vänta till vecka 12 innan vi berättar. Men samtidigt är det ju så stor risk för att något som inte får hända händer nu så här i början...
När berättade ni?
Sen är det ju det där med alkoholen nu de närmaste helgerna kommer det vara stora fester varje helg, känns som att dte kommer bli ganska svårt att dölja det då. För inte kan man väl "käka penecilin" eller "ha migrän" tre helger på raken? Och att skylla på att jag kör är inte något alternativ det heller tyvärr...
och man vill ju egentligen berätta det innan någon egentligen börjar ana. så att man får överraska. :O)
Men vecka 6+3, det är nog lite väl tidigt va?
Vi har lite svårt att bestämma oss...
På ett sätt vill man ju berätta för hela världen om den fantastiska hemligheten vi går och bär på, men samtidigt är det ganska mysigt att hålla det hemligt också.
Kanske skulle be älsklingen att väva in det lite snyggt i talet han kommer hålla til mig på min examensdag. =) Eller så väntar vi...
Fortfarande symtomfri by the way.
//SESSAN
NU FUNKAR DET IGEN, GUDSTRO & STICKAT SET
4 timmar sedan
Hur går det för er vännen?
SvaraRaderaJa du den som det visste... Han har fortfarande inte något svar.. och nu har jag börjat tänka lite och har nog bestämt att vi ska vara ifrån varandra en vecka till helt utan kontakt om det inte är jätteviktigt förstås...
Vad det gäller texten i Everything I do är så jag känner att jag vill att han ska se mig i ögonen och känna att han inte behöver söka efter känslor mer...
I hope you find it så hoppas jag att han hittar känslan.. känslan som han en gång kände när han såg mig..
I Look at You är så jag känner när jag ser han...
Sen älskar jag Robin hood och det var då jag lyssnade på texten.. samma med de andra 2.. jag vill se den filmen...
Med Dikten så var jag hos dietisten själv idag och han vet att jag var nervös inför det och tycker det är jobbigt att gå själv.. så jag hade hoppats på ett Lycka till eller att du kommer klara det.. men det fick jag inte.. Han har väl för mkt att tänka på helt enkelt.. Jag vet inte.. och just nu vet jag inte mkt.. och därför vill jag att vi är ifrån varandra helt så jag kan hitta tillbaka lite av min egna styrka och bygga upp muren som jag rev för han.. Det är jobbigt att vara "blottad".. Jag hoppas genom att vi inte ses eller har kontakt att han ska känna en viss saknad efter mig gör han inte det minsta det så har han redan bestämt sig utan att han kanske själv vet om det.. vad vet jag.. har inte någon erfarenhet alls .. Han har varit min första i allt och det gör att det känns ännu tuffare.. Jag har aldrig velat vara den personen som har en skilsmässa bakom sig så här ung... Och det gör mig osäker på om jag någonsin kommer vilja hitta någon ny eller gifta mig igen .. men de tankarna ligger långt framme.. och jag hoppas inte jag behöver komma till dem...
Jag pratar gärna lite mer över msn istället då vi inte har gått ut med det...
madde_json@live.se
Får jag bara fråga en sak; du blogar väl från blogspot? Hur sjutton får man dit en rubrik? Har startat om min nya blogg där :)
SvaraRadera